Publikation

Konst! En handbok i kulturell välfärd (sammanfattning)

Taidetta! Kulttuurihyvinvoinnin käsikirja (Konst! En handbok i kulturell välfärd) är den första finskspråkiga handboken i kulturell välfärd. Bokens mål är å ena sidan att ge konstnärer, professionella inom social- och hälsovården samt samfund som arrangerar verksamhet stöd för att de ska lyckas i sitt kulturella välfärdsarbete. Å andra sidan syftar den till att öka konstnärers arbete inom social- och vårdsektorn samt med att främja välbefinnande och hälsa, medräknat förebyggande verksamhet och arbetstrivsel.
Kansikuva. Katosta roikkuvia värikkäitä taideteoksen osia.

Typ av publikation

PDF

Författare

Pia Houni, Isto Turpeinen, Johanna Vuolasto

Utgivare

Centret för konstfrämjande

Publikationstid och -plats

Helsingfors 2020

ISBN

978-952-69505-2-5

Det är väsentligt för verksamhetens genomförande att kommunen och hälsovårdsproducenten har tillgång till kunskap om konstens inverkan på välfärd och hälsa. 

Det har under de senaste åren publicerats flera studier om konstens positiva inverkan på välfärd och hälsa. Den mest centrala av dem är rapporten What is the role of the arts in improving health and well-being? A scoping review som WHO publicerade 2019. Rapporten går igenom 3 000 bevisbaserade undersökningar av konstens inverkan. Taidetta! Kulttuurihyvinvoinnin käsikirja sammanställer uppgifter från WHO:s rapport och från arbeten och studier som har utförts i Finland inom kulturell välfärd under de senaste åren. 

Konstnärer, konstpedagoger och konstfostrare som arbetar vid enheter inom social- och hälsovården tillför sina kunskaper och innehåll i tjänsterna.   Utöver enskilda konstnärer har många konstinstitutioner och fria konstnärsgrupper publikarbete eller en turnéscen som kan beställas i en lämplig uppsättning till vårdinstitutioner, skolor eller fängelser.  

Konst kan användas målinriktat som en del av vård och rehabilitering. Konstterapi, gruppverksamhet och interventioner som riktar sig till anhöriga eller vårdpersonal och främjar kommunikation och patientcentrerad vård är effektiva vårdformer. Vid hantering av sjukdomar och smärta är det viktigt att förstå att konst inte verkar på samma sätt som smärtstillande inverkar på smärta. Hur en person tar emot och upplever konsten påverkas av personens egen upplevelsevärld, likaså inverkar växelverkan som utvecklas mellan patienten och konstnären och eventuellt också växelverkan med den övriga gruppen.  

Det har observerats att personalens arbetstrivsel ökar när de deltar i konstverksamhet. Vid närmare undersökning har det visat sig att konstverksamhet har inverkat positivt på de anställdas känsla av trygghet och på kommunikationen mellan personal och patient. Negativa känslor har minskat därför att patienterna har varit nöjdare med vården de fått. Därmed förstärker gemensamt deltagande i konstverksamhet vårdprofessionellas tillit, välfärd, identitet och vilja att ta vara på sig själv.

Satsning på förebyggande åtgärder är det mest produktiva ur ekonomisk synvinkel. Former för förebyggande kulturverksamhet producerar socialt och mänskligt kapital, som har betydelse för barns och ungas aktörskap och för att förhindra marginalisering. Många av de nuvarande utbildningarna för yrkeskonstnärer samt konstlärare och konstledare ger färdigheter i att främja välfärd och hälsa.  Det kan exempelvis vara mångsidig konstfostran, konst- och kulturhobbyer eller att handleda till sådana, riktad eller uppsökande kulturverksamhet. Arbete som förebygger marginalisering, utslagning, ensamhet och hälsorisker är exempelvis att handleda till konsthobbyer, att ge en kulturremiss eller ett recept, riktat kulturellt skol- och ungdomsarbete samt samhällskonst som ger egenmakt och främjar aktörskap exempelvis inom sysselsättningstjänster. I konstcentrerat samarbete är det bäst att använda yrkeskonstnärer som har förbundit sig till etiska principer och kvalitet.

Nästanalla människor behöver socialtjänster någon gång under sitt liv. Med konstverksamhet går det att på många sätt påverka välfärden och den sociala delaktigheten hos människor som omfattas av socialtjänster. Konst inom socialvården kan vara sporrande, som att ge ett kulturpass eller att erbjuda en konstföreställning eller en verkstad för klienter på socialvårdens institutioner. 

Det finns olika utgångspunkter för att forska i och bedöma effekterna av konst. Funktionella effekter (impact) sammanhänger med såväl den individuella som den samhälleliga nivån. I så fall kan bedömningen inriktas på förbättrad livskvalitet, ökad lycklighet och fler erfarenheter av ett bra liv. Samhälleliga effekter ökar människors aktörskap, möjligheter och välbefinnande, då inriktas bedömningen på förändring i det nationalekonomiskt betydelsefulla sociala kapitalet. Responsen på verksamheten kan studeras ur en social eller medicinsk utgångspunkt. Det finns forskningsresultat om vilken välfärdsinverkan olika konstarters särdrag har. 

Det begreppsmässiga synsättet på välfärd är i de flesta fall welfaristiskt. Det innebär att individen anses vara den bästa experten på sin egen välfärd, och därmed betonas de värden som individen själv ger slutresultatet. I ett extra-welfaristiskt synsätt tillämpas en smalare utgångspunkt och bedömningen görs med tanke på hälsovårdens budget och hälsofördelar. I ett angreppssätt som utgår från samhälleligt beslutsfattande bedöms kostnaderna och fördelarna ur en praktisk synvinkel till stöd för beslutsfattarnas arbete.

Uppställningen av mål står i samband med den ekonomiska bedömningen. Om konstverksamheten planeras vara tillfällig och syftet är att få erfarenheter av avkoppling och trivsel, är förväntningarna på de ekonomiska effekterna inte höga. Förändringsinriktad långsiktig verksamhet som påverkar både människor och organisationsstrukturer erbjuder för sin del möjligheter till ökade ekonomiska incitament. 

Effekterna av kulturell välfärdsverksamhet blir synliga på lång sikt. Det kan vara orsaken till att det inte ännu finns en nationell lösning på verksamhetens finansiering. Det centrala för att åstadkomma permanent finansiering är att kulturell välfärd inkluderas i välfärdsplaner, verksamhetsplaner och strategier. Arbetet för att främja kulturell välfärd som ingår i planerna ska i sin tur inkluderas i social- och hälsovårdens tjänsteproducenters, kommuners och tjänsternas köpares budgetar. 

Social- och hälsovårdens tjänster behöver få arbetsbeskrivningar över främjande av kulturell välfärd. Verksamhetsmodellerna för kulturell välfärd behöver fästas vid strukturerna och få ledningens stöd för att bli inrotade.

Boken presenterar bland annat följande verksamhetsmodeller:

Uppsökande kulturverksamhet

Uppsökande kulturverksamhet är förebyggande, reparerande och tidigt ingripande arbete. Det är aktiva åtgärder av myndigheten som ansvarar för kulturell välfärd, med syftet att avvärja scenarier av utslagning. Exempelvis kan skolans elevvård som åtgärd handleda elever till konsthobbyer eller arrangera riktad konstverksamhet för en klass. Det är värt att utöver barn och unga också rikta uppsökande kulturverksamhet till andra åldersgrupper, exempelvis äldre, för att förebygga ensamhet.

Konst som stöd för arbetstrivsel

Konstens möjligheter att öka arbetstrivseln kan genomföras på två sätt. För det första ökar upplevelse och skapande av konst i en arbetskontext engagemanget och samhörigheten, och för det andra ger det redskap för att hitta arbetets mening och förverkliga den egna kreativiteten. Med tanke på arbetets produktivitet ger konstcentrerade metoder möjlighet att bryta gamla verksamhetsmodeller och sträva efter nya innovationer som stöttar individens och arbetsgemenskapens välfärd och tar avstamp i kreativitet. 

Arbete i par

I modellen med arbetspar arbetar en konstnär tillsammans med en annan konstnär eller med en representant för en annan yrkesgrupp. Tanken är att båda kan komplettera varandras kunskaper eller bättre uppfylla de behov som verksamhetsmiljön har. Den ena i paret kan vara professionell inom social- och hälsovården, som psykolog, sjukskötare, socionom eller läkare, eller en aktör på kulturfältet, kulturproducent, samhällspedagog, ungdomsledare eller lärare. Det finns goda erfarenheter av att yrkeskunskapen fördjupas i arbetspar. 

Kulturremisser / kultur på recept

En kulturremiss är ett redskap för tidigt ingripande som personalen inom social- och hälsovården delar ut. Bakgrunden är internationella studier som visar att remissverksamheten är effektiv och sparar kostnader. Remissverksamheten kan ha tre nivåer: kulturremiss, kulturpass och kulturrecept. Med en kulturremiss kan klienter handledas till konstgrupper exempelvis på barnrådgivningen. Kulturpass är en fribiljett till konstföreställningar som socialvården delar ut. Kulturrecept är en remiss skriven av en läkare, som kan jämföras med Liikkuva aikuinen-remissen. Läkaren kan ge ett kulturrecept till sin patient i ett läge där åkomman eventuellt kan bero på bristande social delaktighet eller komplicerade hälsoutmaningar, och klienten kan fås att må bättre med hjälp av kulturella metoder. För att dessa modeller ska lyckas behövs en fungerande servicekedja och ansvarspersoner i dem.

Tillgodose kulturella rättigheter

Verksamhetsmodellen 100 minuter konst har utvecklats för att stödja social- och hälsovårdens aktörer i att tillgodose sina klienters kulturella rättigheter. Verksamhetsmodellen grundar sig på forskning i hur regelbundna kulturhobbyer gagnar hälsan. Målet är att sporra människor i alla åldrar att regelbundet delta i konst och kultur. Social- och hälsovårdens personal uppmuntras att iaktta sina klienters grundläggande kulturella rättigheter och behov samt se kulturens betydelse för att öka välfärden. Modellen har gett goda erfarenheter bland annat som del av kulturellt åldringsarbete.

Residens vid vårdinrättning

Konstnärsresidens vid vårdinrättning genomförs tillsammans med konstnärer, organisationer och social- och hälsovårdstjänster. I modellen anställs konstnären vid en vårdinrättning för att utföra sitt eget konstnärliga arbete där under en avtalad tid. Konstnärsresidens passar utmärkt för samfund som vill utveckla sin verksamhetskultur och sina arbetssätt. Modellen gör det lättare att tillgodose de kulturella rättigheterna för de boende vid vårdinrättningen och ökar personalens välfärd. 

Konst som stöd i palliativ vård 

Palliativ vård syftar till att en människas liv ska vara värt att leva ända till slutet. Det handlar då inte enbart om medicinsk behandling. Konst kan rycka människan bort från patientrummet till en annan verklighet och ge mental livskraft även i livets slutskede. När döden närmar sig försvinner hoppet om tillfrisknande, men det väsentliga är att få uppleva ett hopp om att det levda livet varit meningsfullt. Utöver hopp kan konsten ge hjälp i att hantera olika symtom, som andnöd eller smärta. Konst kan användas för att underlätta växelverkan mellan de anhöriga och patienten i palliativ vård och för att hjälpa hanteringen av sorg.