Beviljat stipendium

Taike fördelade 15 statspriser till meriterade konstnärer och konstsammanslutningar

Statens konstkommissioner har tilldelat statspriserna 2022 till meriterade konstnärer, arbetsgrupper och konstsammanslutningar. I år utdelades för första gången även pris i konstens samhällspåverkan.
Publiceras
Vuoden 2002 taiteen valtionpalkinnon saaneet taiteilijat

Statens konstpris kan ges som erkänsla för ett förtjänstfullt arbete som färdigställts under de senaste tre åren eller för en långvarig, förtjänstfull karriär eller verksamhet för branschen. Det totala prisbeloppet är 360 000 euro.
 
Besluten om statspriserna fattas av statens konstkommissioner i egenskap av Centret för konstfrämjandes sakkunnigorgan. Beslutet om priset i barnkultur och priset i konstens samhällspåverkan fattas av Centret för konstfrämjandes direktör utifrån konstkommissionernas förslag. 

Republikens presidents maka Jenni Haukio överräckte priserna på Pikku-Finlandia i Helsingfors 13.12.2022.   

Statens konstpriser 2022

Barnkultur: skådespelare, konstnärlig ledare,Alexandra Mangs och regissör, dramaturg, konstnärlig ledare Annika Åman

Arkitektur: arkitekt och byggnadsforskare Erkki Mäkiö

Formgivning: professor, textilkonstnär Kirsi Niinimäki

Filmkonst: regissör, manusförfattare Teemu Nikki och producent, manusförfattare Jani Pösö

Mediekonst: bildkonstnär Anni Puolakka

Scenkonst: koreograf-dansare Elina Pirinen

Scenkonst: Q-teatteri

Litteratur: författare Kari Hotakainen

Litteratur: översättare Ville Keynäs och översättare Anu Partanen

Musik: musiker, musikskapare Hector

Musik: tonsättare Riikka Talvitie

Bildkonst: bildkonstnär Jussi Kivi

Fotokonst: fotokonstnär Hannele Rantala

Multikonst: multikonstnär Pauliina Feodoroff

Pris i konstens samhällspåverkan: Artists at Risk (AR)
 

Motiveringarna till statens konstpriser 2022

Barnkultur 

Centret för konstfrämjande beviljar statspriset i barnkultur till Alexandra Mangs (f. 1985) och Annika Åman (f. 1986) för deras passionerade arbete med barn- och ungdomsteater. De grundade 2012 barn- och ungdomsteatern Unga Scenkompaniet i det svenskspråkiga Österbotten. Mangs är skådespelare samt konstnärlig ledare, medan Åman är regissör, dramaturg samt konstnärlig ledare. 

Mangs och Åman har i tio år skapat gränsöverskridande samhällelig teaterkonst som ger barn och unga en röst. Teaterns alla föreställningar grundar sig på ingående bakgrundsarbete och samarbete med barn och unga. Denna metod möjliggör genuin växelverkan med barn och unga samt med deras världar.

Mangs och Åman anser att barn och unga har rätt till högklassiga konstupplevelser. Med hjälp av teaterkonst har de behandlat svåra och smärtsamma ämnen, som rädslor och skam, men även de allra härligaste och mest fantastiska sakerna i barns och ungas liv. Mangs och Åman tror att det genom teater går att bryta tak och gränser samt bygga ett bättre samhälle. De skapar en verksamhetsmiljö med trygga ramar på teatern där olika grupper kan bli starkare och möta skrämmande och utmanande ämnen samt hitta lösningar på dem.

Arkitektur

Statens arkitektur- och formgivningskommission beviljar statspriset i arkitektur till arkitekt och byggnadsforskare Erkki Mäkiö (f. 1943), som har gjort en betydande karriär inom bevarande och skydd av samt forskning i det gamla byggnadsbeståndet. Det centrala i Mäkiös tänkesätt och verksamhet är konstruktioner och material som grundläggande utgångspunkt för arkitektur. Vid sidan av restaureringsplanering har han i decennier talat och skrivit om fördelarna med traditionella konstruktioner, om byggnadsskydd och om byggnaders bruksvärde.

Under sin anställning vid Rakennustietosäätiö startade och ledde Mäkiö ett forskningsprojekt som producerade en serie publikationer om det finska höghusets historia. En arbetsgrupp fortsatte senare projektet. I ett kvartssekel arbetade han vid Museiverket med restaurering av vårt byggnadsarv i sten, inkluderande objekt från medeltida slott till 1950-talets byggnadsbestånd. Mäkiös specialkunnande handlar om att lösa problem i anslutning till konstruktioner, hustekniska frågor och användbarhet på ett sätt som är anpassat till objektens arkitektur. Hans tusentals ritningar ges ut i bokform 2023.

Som arkitekt lyfte Mäkiö redan tidigt, på 1970–1980-talen, fram perspektiv som gällde hållbar utveckling. Med priset vill kommissionen tacka honom för ställningstaganden mot byggnaders teknifiering samt för främjande av enkla lösningar och renoveringsbara konstruktioner.

Formgivning

Statens arkitektur- och formgivningskommission beviljar statspriset i formgivning till textilkonstnär Kirsi Niinimäki (f. 1963) som har ägnat sin karriär åt att forska i miljöpåverkan från textilindustrin och snabbmodet samt att leta efter förslag till lösningar på problemen som de orsakar. Som professor vid Aalto-universitetet har hon lyft fram de komplexa relationerna mellan design, produktionssätt och konsumenternas val.

I sitt arbete vill Kirsi Niinimäki skapa ny och lättförståelig vetenskaplig information om hållbarhet inom mode och textilindustri. Hennes internationellt framstående arbetssätt främjar samarbete mellan olika aktörer, strategisk formgivning och cirkulär ekonomi. Det är av central betydelse för branschens utveckling att detta synsätt införs i utbildningen av blivande formgivare.

Genom sin undervisning vid Aalto-universitetet har Niinimäki åstadkommit långvariga effekter. I sina texter, föreläsningar och samarbeten med industriaktörer delar hon aktivt och brett sina kunskaper på formgivningsfältet. Med Niinimäkis pris vill kommissionen lyfta fram forskningens betydelse för formgivningens utveckling, rollen som hållbar utveckling spelar för branschens framtid och Finlands position i att främja dessa aspekter.

Filmkonst

Statens kommission för audiovisuell konst beviljar statspriset i filmkonst till regissör, manusförfattare Teemu Nikki (f. 1975) och producent, manusförfattare Jani Pösö (f. 1969). En av arbetsparets senaste filmer är Den blinda mannen som inte ville se Titanic (2021), där huvudrollen spelas av MS-sjuka Petri Poikolainen. Filmen har prisbelönats på många filmfestivaler. Teemu Nikki och Jani Pösö får statspriset i filmkonst uttryckligen som ett arbetspar, eftersom duon i sitt produktionella och konstnärliga arbete stöttar och möjliggör för varandra. Nikkis och Pösös verk kombinerar överraskande synvinklar och fräscha grepp med en hög konstnärlig nivå.

Arbetsparet har gjort korta och långa filmer, ibland med frivilliga insatser och ansökt bidrag först efter att filmen varit färdig. Deras särpräglade produktionssätt och behandling av ämnen har resulterat i filmer som avviker från huvudfåran, exempelvis Armomurhaaja som 2018 nominerades till Finlands Oscar-kandidat för bästa icke-engelskspråkiga film samt den svarta komedin Nimby (2020). Utöver filmer har Nikki och Pösö gjort tv-serierna Sekaisin och #Lovemilla för ungdomar. Sekaisin handlar om ungas mentala problem och serien hade också en egen chatt för ungdomar. #Lovemillas rättframma berättarstil ställer sig vid en ung människas sida på ett ovanligt inkännande sätt.

Mediekonst

Statens kommission för audiovisuell konst beviljar statspriset i mediekonst till bildkonstnär Anni Puolakka (f. 1983). I sina verk använder konstnären självbiografiskt och dokumentärt material av vilket hon skapar verkligheter sedda genom ett förvrängande prisma. I de novellaktiga videoverken blir världarna till sina spegelbilder: cyborgarna är mjuka och mammorna av metall. Verkens motiv varierar smidigt från komplicerade familjerelationer till satirisk reflektion över konstnärsidentiteten.

Till formen placerar sig Puolakkas verk i terrängen mellan bildkonst, performans, teater och film, och de präglas av ett mångfackligt och ovanligt naturligt samarbete över konstarternas gränser. 

Puolakkas verk har i år visats på bland annat utställningen Ars22 på Museet för nutidskonst Kiasma, Eye Film Museum i Amsterdam samt filmfestivalen Rakkautta & Anarkiaa. Puolakka har avlagt magisterexamen i visuell kommunikation vid Aalto-universitetet och i bildkonst vid Piet Zwart-institutet i Rotterdam i Nederländerna.

Scenkonst

Statens scenkonstkommission beviljar statspris i scenkonst till koreograf-dansare Elina Pirinen samt Q-teatteri.

Elina Pirinen (f. 1981) är en mångsidig, särpräglad och sprakande danskonstnär. Hon har varit fri koreograf sedan 2008 och med sin arbetsgrupp skapat ett igenkännligt, karakteristiskt scenspråk som väckt internationellt intresse. 

Pirinens grepp och rörelsespråk präglas av feministisk, psykodynamisk och ceremoniell kroppslighet. Hon inspireras av en psykoanalytisk orientering i sin utforskning av verklighet och fantasi. Hon är känd för fysiskt och emotionellt imponerande, starkt sinnliga föreställningar med en djup konstnärlig process och mångbottnat uttryck. Pirinen skapar egenartade, kroppsliga och poetiska scenvärldar och meditativa känslolägen. Hennes portfolio innehåller över 20 koreografier.

Sina senaste egna koreografier hann Pirinen genomföra i internationella kontexter i Lausanne (2019), Salzburg (2020) och Reykjavik (2020) före coronapandemin. Våren 2023 intar hon Erkko-salen i Dansens hus med 6 dansare och 18 livemusiker i sitt verk Mortal Tropical Dances som är en del av husets SPARKS-projekt. Pirinen fick 2014 priset Kritiikin kannuksiet samt 2015 koreografpriset Prix Jardin d’Europe.

Q-teatteri är en professionell gruppteater som grundades 1990 av frilansskådespelarna Antti och Leo Raivio samt Heikki Kujanpää. Q-teatteri har sina djupa rötter i medlemskåren, sammanslutningen och samarbetet. Teaterns utveckling från ett generationsfenomen till en betydande scen som förenar olika generationer är resultat av långsiktigt arbete.

Sedan 2012 har Q-teatteris konstnärliga ansvar legat på ensemblen samt teaterchef Antti Hietala, vars vision och mod har breddat uppfattningen om teaterns möjligheter. Under den här tiden har Q-teatteri haft en exceptionellt högklassig repertoar. Den består enbart av inhemska uruppföranden som utmanar finländsk dramatik.

Den här repertoarpolitiken har även varit en förutsättning för förnyande sceniska tänkesätt och uttrycksformer. Q-teatteri har gjort den stora allmänheten medveten om ett antal av landets intressantaste teatermakare, i själva verket upptäckt dem: Akse Petterson, Saara Turunen, Milja Sarkola och den nya konstnärliga ledaren Juho Mantere. Teatern har också uruppfört verk av E. L. Karhu, pjäser av Leea Klemola, verk skrivna av den egna ensemblen och regisserade av Jani Volanen samt stycken av Antti Hietala.

Litteratur

Statens litteraturkommission beviljar statspris i litteratur till författare Kari Hotakainen och översättarna Ville Keynäs och Anu Partanen.

Kari Hotakainen (f. 1957) gav ut sitt första verk för 40 år sedan. Under sin karriär har Hotakainen publicerat diktsamlingar, romaner, barnböcker, en ungdomsbok, skådespel samt hörspel. I sin produktion har Hotakainen förnyat sitt litterära uttryck och tagit sig an nya utmaningar. De tidiga dikterna är humoristisk prosalyrik. 1990-talet och början av 2000-talet präglas av postmodernism och lek med berättande och subjektskap i romanerna Buster Keaton, Bronks och Klassikko (En klassiker, övers. Camilla Frostell). Hotakainen har också skrivit i mer realistisk stil i romanerna Juoksuhaudantie (Löpgravsvägen, övers. Camilla Frostell) och Ihmisen osa (Människans lott, övers. Camilla Frostell).

Hotakainen har byggt en särpräglad stil med fascinerande bildspråk, aforistisk meningsbyggnad samt sammanflätning av komiskt och allvarligt. Hotakainen är även samhällskritiker. Han har satiriskt gått åt urbaniseringen, könsrollerna, förändringar i arbetslivet, förlagsvärldens kommersialisering, kulturens storyfiering och ojämlikhet. Trots sitt kritiska perspektiv är Hotakainens produktion människonära och human: medkännande och med förståelse för människans begränsade möjligheter.

Ville Keynäs (f. 1960) har i flera decennier översatt franskspråkig litteratur och Anu Partanen (f. 1959) på motsvarande sätt spansk- och franskspråkig litteratur till finska. De har tillsammans förtjänstfullt översatt flera verk från franska till finska. Sillan synty, deras utmärkta finska samöversättning av Maylis de Kerangals roman Naissance d’un pont utkom 2022. Verket, som utkom i Frankrike redan 2010, beskriver ett brobygge i den fiktiva staden Coca och växer genom olika människoöden till en skarpsynt samhällskritik. Byggets tentakler är som ett mångfacetterat samhälle i miniatyr och arbetsprocesserna skildras intressant och nyanserat från väldigt olika perspektiv.

Den erfarna översättarduon har på ett lysande sätt fångat de Kerangals vindlande berättande och slipade stil med långa meningar. Keynäs och Partanen har skickligt översatt verket med all specialterminologi och tekniska detaljer för finska läsare att njuta av och därmed skapat ett fantastiskt finskspråkigt ordkonstverk.

Musik

Statens musikkommission beviljar statspris i musik till musiker, musikskapare Hector och till tonsättare Riikka Talvitie.

Hector (Heikki Harma f. 1947) är den finska rockens och den finskspråkiga rocklyrikens banbrytare och vägvisare. Hectors karriär sträcker sig över fem decennier med avstamp i 1960-talets ståltrådsmusik, folkrock och protestsånger, 1970-talets illusioner och 1980-talet illusionslöshet.

Tillsammans med sina samtida Juice Leskinen, Dave ”Isokynä” Lindholm och följande generationers finska rockmusiker skapade han en ny typ av kultur för textskrivning och musikaliskt självuttryck som var fri från gränser och regler.

Hectors inspelade produktion är en del av vår gemensamma sångbok och vårt kollektiva popminne:
Lumi teki enkelin eteiseen, Nostalgia, Mandoliinimies, Kuunnellaan vaan taivasta, Jos sä tahdot niin, Juodaan viinaa, Kaikki tahtoo rakastaa, Yhtenä iltana och så vidare. 

Hector är en romantiker, ädel idealist och melankolisk lyriker. Han blandar varmhjärtat högtflygande sfärer, humor och även banaliteter – han förstår sig på livet.

”Yhtenä iltana vannoisi rakkauttaan
Yhtenä iltana maailma ois kohdallaan
Yhtenä iltana aikuiset lapsia ois
Laulaa ja leikkiä maailma vieläkin vois”

Yhtenä iltana (1990)

Riikka Talvitie (f. 1970) är en av de ledande finska tonsättarna i sin generation. Hon har studerat oboe, komposition och elektronisk musik vid Sibelius-Akademin och i Paris.

I sin musik fortsätter Talvitie på ett personligt sätt de bästa traditionerna från modernismen. Hennes bakgrund som spelande musiker hörs i den i form av kommunikativa och praktiska drag. Talvitie har å andra sidan ifrågasatt konventioner kopplade till tonsättande – och till skapande på ett bredare plan – genom att exceptionellt aktivt växelverka med framförande musiker, tonsättarkolleger och konstnärer inom andra områden.

Talvities verk, såväl textbaserade som instrumentala, står oftast både innehållsmässigt och funktionellt i samband med sin miljö – kommenterar och utmanar den, men strävar också efter dialog med den. Teman som hon har behandlat är bland annat jämlikhet och ekologi.

Undervisning och forskning utgör en central del av Talvities verksamhet som tonsättare och hon har också arbetat länge med barn och unga. Det har gett branschen värdefull erfarenhet och kunskap om gränssnittet mellan komposition och musikfostran.

Bildkonst

Statens kommission för visuell konst beviljar statspriset i bildkonst till bildkonstnär Jussi Kivi (f. 1959) som är känd för sitt poetiska förhållande till miljön. I sin konst utforskar Kivi djupgående människans spår i naturen och staden. Han rör sig på äventyr på gömda eller glömda platser och i landskap på gränsen mellan natur och kultur. Sina fynd presenterar han som säregna tvärkonstnärliga verk. Kivi får oss att se på och värdera landskap på ett nytt sätt. Hans verk innehåller skönhet, men också ironi och politiskhet.

Kivi har en lång och förtjänstfull karriär som bildkonstnär, skribent och lärare. Han belönades med priset Ars Fennica 2009. Sedan 1981 har han deltagit i betydande inhemska och internationella utställningar och festivaler som Momentum – Nordisk festival för samtidskonst (2006). Han representerade Finland på biennalen i Venedig 2009 med installationen Palo- ja pelastusmuseo. Kivis verk Paikallisten artefaktien ja anomalioiden perinnehuone fascinerade många på Helsinki Biennale 2021. Kivi har skrivit böckerna Kaunotaiteellinen eräretkeilyopas (2004) och Hämäräperäisiä tutkimusmatkoja (2015).

Fotokonst

Statens kommission för visuell konst beviljar statspriset i fotokonst till fotokonstnär Hannele Rantala (f. 1952) som har haft en lång och produktiv karriär. Med sitt långsiktiga arbete har hon breddat vår uppfattning om vad fotokonst kan vara. Rantala kommenterar sociala och aktuella utmaningar vackert och poetiskt – den finurliga humorn utan att förglömma. 

Rantala utforskar hur det är att vara objekt för blicken ur många synvinklar. Hon dokumenterar ofta sig själv provande olika roller i varierande miljöer och ger uttryck för känslan av utanförskap, vardagens osynliga gärningar, skam och förändring. Figurerna kan vara påhittade, men Rantala vägleder betraktaren att identifiera sig med situationerna på sitt säregna och avskalade sätt. Verken förmedlar en stark känsla av närvaro och samhörighet. Rantala är en inspirerande rollmodell för yngre generationer.

Rantalas senaste utställning var ”Vuoropuhelua” på konstmuseet Ateneum 2022. “Fiasko - Moraalisia luhistumisia” visades på galleri Hippolyte 2018. Musta Taide gav i år ut en bok med samma namn. Den retrospektiva utställningen “Ihanien aikojen loppu” visades på Finlands fotografiska museum 2015. Utöver utställningar och publicerade böcker omfattar Rantalas produktion olika aktioner, som “The Bridge, Williamsburgin sillan lakaisu” 2014.

Multikonst

Statens kommission för mångfald inom konst beviljar statspriset i multikonst till Pauliina Feodoroff (f. 1977). Feodoroff är en betydande multikonstnär som i decennier aktivt har främjat samekulturens ställning. Hon har bland annat varit film- och teaterregissör samt manusförfattare. Hon utför viktigt arbete som nordisk kurator, där hon lyfter fram exempelvis följderna av kolonisering.

Som konstnär arbetar Feodoroff tvärkonstnärligt och på många gränsytor. Teman som återuppbyggnad och helande framhävs i hennes arbete. Hon är skoltsame och hennes förfäders marker blev på den ryska sidan när gränsen stängdes 1944. Pauliina Feodoroffs verk tar ställning till samernas mark- och vattenrätt. Hon har deltagit i projekt som återställer Neidenälven, främjar renskötsel i skogen och fiskarnas fortplantning i älven. Hennes arbete kombinerar konst, markskötsel och forskning på ett unikt sätt. Ett av hennes nyaste verk är Matriarkaatti som visades på biennalen i Venedig 2022.

Pauliina Feodoroffs arbete är utan like inom multikonst. Hon kombinerar element från konst, skydd och förnyelse. Med sin verksamhet visar hon hur begreppet multikonst utvidgas till att omfatta såväl det levande ekosystemet som vårt politiska och historiska arv. Samtidigt lyfter Feodoroff fram vikten av att lyssna och mötas som en helande kraft.

Pris i konstens samhällspåverkan

Centret för konstfrämjande beviljar priset i konstens samhällspåverkan till organisationen Artists at Risk (AR) för tio år av arbete med asylresidens. 

Många länder i världen är inte trygga platser för professionella konstnärer. Detta är särskilt tydligt nu när ukrainska konstnärer flyr undan anfallskriget. Också oliktänkande från Ryssland och Belarus som varit tvungna att gå i landsflykt behöver hjälp. 

Artists at Risk (AR) bedriver internationellt unik verksamhet genom att arrangera och koordinera asylresidens för utsatta konstnärer. Organisationen arbetar i korsningen mellan mänskliga rättigheter och konst. Den hjälper konstnärer överallt i världen vars mänskliga rättigheter och yttrandefrihet kränks, hotas till livet eller flyr undan krig. Nätverket Artists at Risk (AR) har över 500 aktörer. För att komma till säkerhet behövs visum, uppehållstillstånd, hjälp med att arrangera resor samt residens och uppehälle. Det krävs mycket invecklat koordineringsarbete. Utöver dessa nödvändiga element erbjuder Artists at Risk (AR) konstnärer som vistas vid ett residens kanaler för att nätverka med den lokala konstvärlden. Konstnären betraktas som en uppskattad konstprofessionell, inte som en flykting som behöver beskydd. Priset mottas av Marita Muukkonen och Ivor Stodolsky från Perpetuum Mobile rf.

Närmare information:

  • arkitektur och formgivning: specialsakkunnig Lea Halttunen, Taike, tfn 0295 330 713
  • film- och mediekonst: specialsakkunnig Sari Ilmola, Taike, tfn 0295 330 830
  • scenkonst: specialsakkunnig Marja Susi, Taike, tfn 0295 330 894
  • litteratur: specialsakkunnig Ansa Aarnio, Taike, tfn 0295 330 701
  • bildkonst och seriekonst: specialsakkunnig Kirsi Väkiparta, Taike, tfn 0295 330 724
  • barnkultur: specialsakkunnig Arja-Liisa Räisänen, Taike, tfn 0295 330 722
  • multikonst: specialsakkunnig Tuulikki Koskinen, Taike, tfn 0295 330 728
  • musik: specialsakkunnig Salla Mistola, Taike, tfn 0295 330 875
  • konstens samhällspåverkan: chef för konststöd Henri Terho, Taike, tfn 0295 330 901