Artikel

Tuomas Taskinen ger i sin diktsamling utlopp för känslor av ensamhet

Poeten Tuomas Taskinen vill utmana sig själv i sin konst. Med hjälp av ett biblioteksstipendium skrev han klart sin andra diktsamling Ohipuhuttu valitus (”Förbitalad klagan”).
Tuomas Taskinen Keskustakirjasto Oodissa.
Poeten Tuomas Taskinen fick biblioteksstipendium inom skönlitteratur 2021. Foto: Taavi Lindfors

– Poesin är väldigt mottaglig för olika former av uttryck och erfarenheter. I den kan man fördjupa sig i en viss form och utforska vilka känslor och affekter den kan föra fram. Sådant letande efter nya slags uttryckssätt är viktigt för mig.

Så beskriver Tuomas Taskinen varför han vill uttrycka sig själv genom poesi. Han fascineras också av hur det i poesi går att behandla samhälleliga ämnen.

– Poesin kan erbjuda alternativ och utopier i det här världsläget där vi måste hantera verkligt oroande saker, som ekokrisen och nykonservatismens uppgång. Med poesi kan man behandla det osäkra i framtiden och gestalta en mer hållbar framtid.

I sina egna dikter tycker Taskinen att språket är viktigare än ämnet. Han anser absolut inte att temat saknar betydelse, fastän han närmar sig diktskrivandet mer via språket.

– Det imponerande i poesin är hur den kan teckna fram verkligheten i en kompakt form. Poesi kan pränta in teman i den kroppsliga erfarenheten och göra stora ämnen som ekokrisen igenkännbara i den egna kroppen.

Klagan över social isolering

Tuomas Taskinen fick 2021 ett biblioteksstipendium i skönlitteratur som var det längsta och största enskilda stipendiet under hans karriär hittills. Med hjälp av stipendiet skrev Taskinen klart sin andra diktsamling Ohipuhuttu valitus.

Bakgrunden till den står att finna i en dikt av 1800-talspoeten Algernon Charles Swinburne. Den har formen av en dubbelsestin och slutorden i dess rader användes av poeten John Ashbery i ett verk publicerat på 1990-talet. I en dubbelsestin slutar versraderna i ord som upprepas i var och en av de tolv stroferna i en växlande ordning. I Ohipuhuttu valitus använder Tuomas Taskinen samma slutord som Swinburne och Ashbery.

Fri vers känns inte längre som normen, utan metriska diktformer med versmått är mycket relevanta.

Hans verk är alltså inte skrivet på fri vers, vilket annars är typiskt för modern poesi, och dubbelsestin är en sällan använd form i finskspråkig lyrik. Arbetet med verket ändrade Taskinens inställning till poesiskrivning.

– Fri vers känns inte längre som normen, utan metriska diktformer med versmått är mycket relevanta. De är inte antikvariska, utan det går att uttrycka intressanta saker med dem också i nutiden. I poesitraditionen kan man hitta gamla former som används sällan numera och ge dem en ny betydelse i nuet.

Ohipuhuttu valitus är ett kort verk i likhet med Taskinens första bok, diktdialogen Lainattua valo som han skrev med Venla-Vanamo Asikainen. Han säger att Ohipuhuttu valitus har drag av en uppväxtskildring, men också coronapandemin inverkade stort på verket.

– Titelns klagan handlar om ensamheten och den sociala isoleringen som lockdownerna under pandemin orsakade. Verket sätter ord på känslor från de senaste åren som säkert många har delat. Det har många nivåer och kan läsas ur många synvinklar.

Tuomas Taskinen Keskustakirjasto Oodin portaikossa.
Förutom poesi skriver Tuomas Taskinen också kritik. Foto: Taavi Lindfors

Mer poet än kritiker

Förutom att skriva klart diktverket använde Tuomas Taskinen stipendieperioden till att översätta lyrik och skriva kritik. Hans recensioner och översättningar har under åren lopp publicerats i bland annat Tuli & Savu och Nuori Voima.

Taskinen tycker att poesiskrivning och kritik är processer som ligger nära varandra och stöder varandra.

– Att skriva kritik och översätta dikter representerar för mig den djupaste typen av läsning som finns. När man på djupet sätter sig in i andra författares poesi ger det mycket tankestoff och hjälper en att se olika alternativ i det egna skrivandet.

Jag är mer intresserad av att skapa än att analysera konst.

Taskinen ser ändå sig själv mer som poet än kritiker.

– Att skriva kritik är så totalt annorlunda än att skriva dikter, för recensionerna är argumenterande och analytiska texter. Jag är mer intresserad av att skapa än att analysera konst. Men genom kritiken kan man söka svar på mer allmänna frågor om poesins och konstens betydelse, vilket är viktigt för mig själv som skapare av poesi.

Finansieringsmottagare berättar är en artikelserie där konstnärer, arbetsgrupper och sammanslutningar som fått finansiering av Taike presenterar sig och sitt arbete. I intervjuerna berättar de bland annat om sin konst och projekt som de genomfört med hjälp av finansieringen.